Trollnäsa

Det jag kan tacka alkoholhjälpens forum för är främst 2 saker: Att öva på att varje dag (i mitt fall fredag och lördag) vakna, och redan i sängen/duschen lova att idag skall vara en nykter dag. Jag bockar på 2 veckor av 3 dagar som jag har valt nykterhet istället för fylla. Check.
Den andra saken jag har fått är insikten om att jag är en smygdrickare av stora mått. Om jag skall dela upp mitt alkoholdrickande i före och efter jag började "stöddricka" under fester så minns jag inte ens när det vände. Det är därför jag ibland har tyckt att det är svårt att ta en after work med vissa människor som jag VET bara tar ett par glas på en fredagskväll, och håller tempot 1 glas /timmen. Jag vill gärna ta första vinet i 2 klunkar, SEN är jag redo för första glaset.

Ett tydligt exempel på detta var runt den 1/11, då jag och Pelle och barnen var i min hemstad hos mor & far på besök. Vi drack vin till middagen (mina föräldrar har aldrig varit berusade så jag ser det) och sedan satt vi och tittade på kort från en utlandsresa på datorn i vardagsrummet. Jag "gick och tog ett glas vatten" ibland krana krana "kollade om kylen var stängt" krana krana. Ni fattar. Jag drack många fler glas BiB-chardonnay än de andra. Vaknade vrålbakis och skulle umgås med mamma & pappa. I en miljö där det inte dricks mycket, och där man inte varit bakis sen studenttiden i Uppsala på 60-talet liksom.

Jag läser er och känner mig lite mallig att jag inte har ett dagligt sug. (Jag gillar inte att känna mig mallig, men det här är ett mycket ärligt forum, jag skriver inte det här för att folk ska älska mig, utan av andra skäl.)

Men då jag läser, och känner igen mig i stöddrickandet, skåphuttandet och smygsupandet, då vet jag att jag måste göra en förändring. Där bränner det till.

Varför skriver jag? Jag skriver för att dokumentera mitt liv vad avser alkohol. Jag skriver för att, på ett enda ställe ha en chans att titta bakåt och återuppleva den smärta och förnedring som jag skaffar mig, som jag väljer genom att dricka.

Jag har alkohol hemma. Det kommer alltid att finnas hemma. Inga problem. Men det är inte nåt sug jag har, som är ett problem, det är att jag, när jag bara ska ta ett glas vin med min sambo, börjar skåpsupa. Och när jag rannsakar mig själv så går det upp för mig att det har häft OFTA. Oftare än jag velat tro. Värst måste det vara på landet på somrarna. Finns vin överallt där. Oj vad jag huttat där. Och OJ vad alla i den äldre generationen måste ha märkt det och tyckt att det varit pinsamt.

Förra fredagen gjorde jag också en läbbig grej. Drack dry martinis till 2 på natten, själv. Barnen sov. (Har 2 barn under 9 år).

Tänk om en av dem blivit sjuk? Tänk dig fyllemamman komma in på akuten.

Vad vill jag uppnå då? Ja, självrespekt såklart. Har jag kraften? Ja det har jag.

Problemet är om jag har lust. Jag var på ett bröllop i somras och var nykter. Jag hade sjukt trist. Var på möhippa också, veckorna innan, det var inte heller galet kul nykter.

Jag har ju i många år letat mellanvägen, dvs att dricka kontrollerat, men det är ju DÄR utmaningen ligger.

Det är ju DÄR utmaningen ligger.

Hoppas att alla från forumet vill komma ända hit och stötta. Skamsen, Adde, Berra, Stigsdotter, Krigarn.

Kram

Gymnasiet 1988-1990

Ganska lugnt. Utmärkte mig inte

Studenten, jag var inte värst

1990-1991

Bodde i Frankrike, min ”karriär” började litegrann. Minns att jag ramlade vid tillfällen. Minns att jag var bakis på stan så att jag sluddrade då jag träffade vänner. Började röka.

1992

Bodde i hemstaden. Köpte 2 flaskor vin till förfester. Ute en del.

1993

Bytte stad. Ute varje helg.

1994

Flyttade till Stockholm.

Dåligt med pengar, men vi var ju ständigt på krogen. Minns att jag lånade pengar för att dricka. Minns ett tillfälle när jag var aspank och hade bara råd med en öl, hur sugen jag var. Dom andra drack.

1995

1996

1997

Festade vidare. Minns att jag kräktes på nattbussen, minns att jag kom full till jobbet en gång och somnade. Minns fel sängar. Minns att jag började jobba 15.00 och åt kebab till frukost, helt skakis. Minns att jag försov mig över ett helt jobbpass på hotellet, har aldrig skämts så mycket.

1999

Träffade Pelle. Vi festade en del ihop, men jag var värst. Flyttade ihop.

2000

Bodde på folkhögskola men var hemma på helgerna. Kom ner med tåget på fredag eftermiddag, då sågs vi på krogen direkt.

2001

Bodde i vår egen gemensamma lägenhet. Minns att jag festade en måndag kväll och kom hem 22.00 asfull, då stod hans pappa i hallen, det blev sjukt pinsamt.

2002

Fyllde 30, hade fest, blev full.

2002

Blev gravid! Inte en droppe.

2003

Barn 1 föds

2004

Lugn period, men då jag var ute var det inte måttligt.

2005

Samma veva igen, drack bla hemma några tillfällen. Då Pelle var ute. Han såg att jag kräkts i toan då han kom hem. Blev sedermera gravid.

2006

Barn nummer 2 kom!

Minns julfest det året, var så full då jag kom hem att jag inte minns. Dagen efter var jag så bakis att jag kräktes hela dagen. Hemma med 2 barn observera. Jordens ångest.

2007

Fick bra jobb. Julfest med jobbet slutade i total katastrof och minneslucka. En kollega åkte taxi med mig hem, vilket jag inte minns. Samma år 30-års fest med samma resultat.

2008

Kris i förhållande. Ångestattacker. Åt SSRI. I april var jag på krogen med fel person, slutade med att jag ramlade omkull och skrapade upp hela fejset. Pelle i fjällen, jag ljög ihop nåt som han inte gick på. Vidrigt.

Fortsättning 2008, min bror 30 år. Ramlade nerför en brant trappa. Sjukhus. Sökte hjälp på Maria beroendecentrum. De ville att jag skulle sluta dricka, jag ville inte.

2009

Drack vin själv på landet en hel natt. Folk märkte dagen efter.

2010

Fortsatta katastrofer

Maj, ute själv i hemstad, gjorde bort mig å det grövsta.

2011

Sportlov: Kompis på besök jag hällde i mig, sjukskrev mig dagen efter.

Juni, hos granne med vin och sprit. Ramlade på golvet, köttsår i pannan, midsommar efter förstörd.

Hösten: vinkväll hos grannar, smögdrack mer som vanligt.

September: efterfest hos okända efter en kväll som skulle vara mysig. Tappade nya glasögon, ramlade på balkong, slog upp pannan, akuten direkt. Efter detta sökte jag den hjälp jag har idag.

OCH SLUTLIGEN: TA-DAAA

Den feta drink jag trodde inte Pelle såg när jag hällde upp den efter att vi hade haft världens mysigaste middag alla kategorier. Farsdagsmiddag pajad. Den drinl som fick honom att kalla mig alko-kärring och jag höll med. Minuten innan jag hällde upp hade vi snackat om hur skönt det är att stanna upp och njuta av det man känner och inte bara fortsätta. Lyssnade inte riktigt.

Det är dags att ta mitt liv på allvar nu. Igen. Jag har ett problem med alkohol, som tyvärr inte är så stort att jag varit tvunget att sluta dricka helt. Jag har alltid slingrat mig ut ett alko-stopp för att jag VILL kunna dricka. Känns det igen?
Jag vill kunna dricka. Jag älskar att göra det. Men jag älskar inte att göra dom jag älskar oroliga och besvikna. Eller vadå, dom jag älskar. DEN jag älskar, och i det här forumet kan han få heta Pelle.
Jag ska gifta mig med honom och det är det jag lever för.

Fula sanningar:
Jag lagade 3-rätters superfin middag igår, vi drack 3 sorters vin. Ett glas av varje sort. Inga mängder. Då jag var sugen på mer och hintade om det till Pelle, sa han: Försök känn lugnet, fråga dig själv om du behöver dricka ett glas till? Hmm, tänkte jag han har ju rätt. Ändå valde jag att smyga till mig ett dricksglas med Gin och Wermouth. Smusslade. Jag trodde inte att han såg, men det gjorde han. Och blev jävligt sur och provocerad. Framförallt sjuukt ledsen och besviken. Undrade vad tusan jag höll på med, som en alko-kärring.
Farsdagsmiddagen totalförstörd, check.

Det är inte första gången jag förser mig mer mer alkohol än andra på fester.

Nu är jag rädd och irriterad. Jag vill så galet gärna vara en fräsch pigg 39-åring med en nykter livsstil som är jävligt stolt över mina val. Jag vill samtidigt så galet gärna vara med då alla andra på middagen får smaka ett gott rödvin till maten. Och dricka ett glas vitt på sommaren.

Vem fan ska jag vara och hur ska det gå till?