Snart 40 år.
Jag vill ändra på fler saker. Jag vill inte vara bakis. Jag gick inte till jobbet idag. Jag var bakfull. Inte så snyggt.
Detta mess fick jag av min man. "Mår så jäkla piss av det här fia:(. Samma slinga om å om igen. Det jag mår sämst av är att se dig må dåligt. Det gör så ont i mig så du anar inte. Vill att dina dagar ska vara glada, stärkande och bra bra bra. Jag vill bara se dig glad, stark och så där härlig som bara du kan fia. Ta den här dagen nu och gör den till en vändpunkt. Hitta en lösning som känns bra. En långsiktig lösning, inte en som sträcker sig till nästa helg. Sätt upp ett mål för i år. Och håll dig till det. Kanske måste vägen till målet vara lite svår för att lyckan att ha klarat av den ska kännas ärlig? Jag kommer stötta dig. Jag vill hitta tillbaka. Vår familj är värd att må bra."
Kan man ha bättre stöd?
